Stenkonservator

Titeln "Konservator" är ännu inte skyddad, vilket betyder att vem som helst kan kalla sig konservator. Att man saknar konventionell utbildning behöver inte betyda att man är en dålig konservator. Många duktiga stenkonservatorer har gått "lärlingsvägen", men att anlita en utbildad fackman utgör en försäkring mot de som faktiskt saknar både utbildning, erfarenhet och framför allt erforderliga kunskaper. Det är trots allt kulturarvsskatter som handhas, och dessa bör alltid behandlas som de unika föremål de är, kanske särskilt här i Sverige där vi har så få kulturobjekt i sten. 

En diplomerad stenkonservator är medveten om behovet av dokumentation. Ett föremåls historia måste gå att följa för att det äkta skall kunna skiljas från "falsarier". Betoningen ligger alltid på att bevara orginalet så mycket som möjligt och att eventuella lagningar och dylikt noga dokumenteras. Denna dokumentationsprocess, och de etiska frågor den implicerar, tar stor plats i konservatorsutbildningen, men är inte lika självklar för icke-diplomerade konservatorer.