Karnaktemplet i Luxor

Sen 1994 har jag periodvis arbetat i Karnaktemplet i Luxor. Karnak är världens största tempelområde och behovet av konservering är enormt. Alla monument i Egypten lider av vittringsproblem i en allt mer accelererande fart och behoven av konservering är outtömliga. Dessvärre är de ekonomiska resurserna inte outtömliga, och även om stora resurser sätts in både från landet självt och från många utländska sponsorer är behoven mycket långt ifrån tillgodosedda.

Jag har under mina år i Karnak arbetat med rena fältkonserveringsprojekt, testarbete (nya konserveringsmetoder) och med dokumentationsarbeten.

Konserveringsarbetena har innefattat olika typer av rengöring, bla med mikrobläster, limning och upplagning av olika större och mindre objekt, bla Tutmoses III pelare (se stora bilden till höger), statyer och ett stort antal unika kalkstensblock (se bilderna nedan) i Open Air museet.

Testarbetena innefattade ett antal säsonger då jag i fält undersökte positiv och negativ inverkan av ett nytt konserveringsmedel, GypStop, som Akzo Nobel tänkt börja saluföra. Gypstop kan konsolidera även kalksten utomhus samtidigt som det avsaltar. Det kan även användas blandat med stenmjöl av samma sort som objektet.

Ett större projekt, projekterat av Sweco, bestående av en grundvattensänkning i bla Karnak och Luxortemplen i Luxor innefattade även en konserveringsdel. Dokumentationsarbeten, förutom den vanliga rutindokumentationen som alltid görs av alla objekt, gjorde jag våren 2001 och vintern 2005. Eftersom en grundvattensänkning planerades att göras runt omkring både Karnakkomplexet och Luxortemplet måste en grundläggande dokumentation göras, dock enbart okulärt och översiktligt med foton, för att göra en kontroll av de skador som var befintliga i det dåvarande dagsläget, dvs före en grundvattensänkning. När sänkningen blev färdig (våren 2007), gjordes en uppföljande dokumentation, av samma platser, för att kontrollera om sänkningen hade påverkat templens kondition. Detta är mycket viktigt för att i framtiden få mera kunskap om sådana grundvattensänkningar kan göras relativt säkert eller om de, mot förmodan, skulle kunna orsaka mer skada än nytta. Grundvattensänkningen är ett samarbetsprojekt mellan SIDA, USAID, SWECO och SCA (Supreme Council of Antiquities, Egypt).

Uppföljning av dokumentationen av templen i Luxor

Under november-december gjorde jag en uppföljning av det dokumentationsarbete som gjordes 2005 (och 2001), vilket var i princip en efterbesiktning av grundvattensänkningen sett ur konserveringssynvinkel. Den innebar att jag kontrollerade och jämförde de hundratals foton jag tog före sänkningen för att upptäcka om något hänt på dessa specifika platser. I första hand tittade jag efter sprickor som kunnat uppstå om sättningar inträffat i samband med sänkningen, men även skillnader i fukt, salt och vittring noterades. Denna noggranna kontroll kunde  grund av tidsbrist endast ske på dessa platser, men även resten av templen besiktigades och jämfördes med kartor och skisser från 2005 och 2001 som visade hur fukt, vittring samt sprickor som kunde vara relaterade till sättningar var fördelade över templen. Till min stora glädje kunde inga som helst nya sprickor noteras och vittringen hade troligen inte ökat (som befarats). Den stora skillnaden märktes i fuktigheten i både sten och mark, och det var uppenbart att den akuta saltkristallisationen hade minskat drastiskt eller upphört helt då inget nytt vatten och salt tillfördes. Man kunde tro att denna sänkning skulle gjort att ingen fukt längre fanns kvar i templen, men trots att grundvattnets sänktes ca två meter finns fortfarande fuktiga områden, både större och mindre, kvar i marken i alla templen, även om fukten i stenen nästan helt försvunnit. Såvitt jag kan bedöma, har denna sänkning inte på något sätt skadat templen, utan tvärtom förbättrat deras livskvalitet och förlängt den tid vi får ha dem kvar betydligt. Dock måste man ha i minnet att besiktningen gjordes bara ett drygt halvår efter sänkningen, och att påverkan av denna kan ske i många år framåt. Denna sista del av projektet gjordes i samarbete med American Research Centre i Egypt (ARCE), då de tog över den delen av kontraktet från SWECO.

(Vä: Före grundvattensänkningen 2005, Hö: efter grundvattensänkningen 2007)